carro in africa

27 januari: Idag har vi haft en slapp dag och gjort vad vi velat. Vi tog en tur på staden och åt en god middag. Windhoek är en ganska stor stad går nog att jämföra med Göteborg skulle jag tro? Eftermiddagen ägnade vi åt att socialisera oss med Elise och Sofia genom att ta några öl på vår uteplats i solnedgången.

En sak till: jag och Jocke inhandlade alkohol inne i centrum. När vi skulle genom porten till skolområdet och vårt hus så blev vi stoppade. Ingen alkohol på skolområdet. Vakten eskortera oss till ”vaktoffice” och där blev vi uppläxade. Lite pinsamt då alla kollade på oss vita svenskar. Trots allt fick vi behålla alkoholen. Vi har kommit fram till att det går att smuggla in utan problem, vi bör dock inte använda genomskinliga kassar som vi gjorde denna gång.

30 januari Svakopmund: jag, jocke, Elise och Sofia har tagit oss ut till kusten. Svakopmund karaktäriseras som en stad där Namibierna själva känner sig som turister. I Svakopmund är alla tyskar och det känns som om man är i tyskland.

Vi hade i alla fall en bra vist där, vi tog det lugnt, badade, solade, åt gott och hade trevligt tillsammans. En av de två dagarna tillbringade vi 9 timmar på en restaurang med havsutsikt och strålande sol. Vi åt två middagar, drack öl, vin, likör och kaffe, vi fick betala endast 250 kr per person. En härlig dag som slutade med att vi tog massor av kort på solnedgången.

2 februari Walvis bay: Elise och sofia var tvungna att åka hem, skolarbete. Jag och Jocke drog vidare till Walvis bay som också är en kuststad. Här sov vi två nätter och vi blev bundis med ägaren Ina. Ina är en kvinna i 50 årsåldern som hjälpte oss med allt. Vi hade planer att ta oss till sanddynorna som ligger 6 km från Walvis. För att ta sig dit måste man åka organiserat eller ha egen bil. Att åka organiserat kostade 1000 kr vilket också inkluderade bubbel och ostron, vilket vi inte var intresserade av. Ina hjälpte oss dock, hon tog oss dit med hjälp av hennes lyxiga bil. Väl framme var det dags att bestiga dune 7. Oj oj, det var ingen lätt match. 30 grader varmt och sanden var som en het stekpanna, vi fick krypa för att ta sig upp och det tog sin lilla tid. Men gudars vad häftigt det var., vilken syn = sand, sand sand. Efter vår vist i sanddynorna tog Ina oss runt i sin bil och vi fick se saker vi aldrig annars skulle få se. INA thank you!

Dagen avslutades med att vi gick en rejäl promenad vilket resulterade i att vi fick se hundratals flamingos. Vi provade även curry bunny denna dag. Curry bunny besår av en form av macka med curryköttfärs, väldigt god snabbmat.

Datum: 2010-02-09

Idag har jag befunnit mig i landet Namibia i totalt 14 dagar. Jag har hunnit med en del turist grejer och fått lära mig många nya saker.  Här skall jag försöka ge en resumé av dessa 2 veckor och de kommer jag att göra med hjälp av mina dagboksanteckningar:

25 januari på flyget mellan Köpenhamn - London: - Fy fan måste jag säga, vad jobbigt det har varit. Att säga adjöken till Erik och alla nära samt att resa hela dagen gör att det känns som ett tåg har kört över mig. Nu vill jag bara på flyget från London till Johannesburg så jag kan sänka mina ögonlock och sova.

Maria Macdonald, (International office), ringde när vi skulle lyfta från Köpenhamn. Hon berättade att vi skulle ”spela” turister när vi ska igenom tullen i Windhoek/Namibia. Vi skulle uppge adress och telefonnummer till en man vid namn Charles.  Detta upplevde jag och Jocke som mycket konstigt. Våra (mitt och Jockes) student - visumansökningar skickades i November…

26 januari framme och ny lya: Allt känns bra, fast tröttheten gör sitt. Allt gick bra i tullen, vi spela turister som skall bo hos Charles. Frågan är bara om vi måste dra hem den 26 mars då turistvisumet går ut eller får vi studentvisum med tiden?

När vi hämtat ut våra väskor och når ankomsthallen möts vi upp av en man som håller upp en skylt med våra namn. (sånt man ser på film) Han tar oss med en minibuss till UNAM (University of Namibia). På vägen hoppade det runt babianer och landskapet var inte som hemma precis, varmt och svettigt var det också. Väl framme vid UNAM träffar vi Irene som har hand om vårt boende. Wow, det är ett jätte bra boende. Vi bor tillsammans med två jättehärliga tjejer från Norrköping, Elise och Sofia.

Det roliga med vårt boende är att vi bor bäst på hela skolan. Övriga studenter bor i korridorer med gemensamt kök. Vi däremot bor i ett hus med två WC, kök, vardagsrum, tvättmaskin, trädgård med grillplats, citronträd och grapeträd.