carro in africa

Hej hopp! Da var man har. Jag menar man har suttit pa en buss i totalt 24 timmar och nu ar man framme i den stora staden. Joakims tjej har komit hit och han ar lycklig som aldrig forr. Sitter pa vandrarhemmet, eller ja lyx vandrarhem om man nu far saga sa. Dyrt - men de ar de vart, lite lyx in i mellan ar alltid skont.

Imogrgon ska vi till Goddahoppsudden, de ska bli nice.

Ha de gott snart ar jag hemma i svedala igen.

LOVE

Hej hallå på er, framför allt Ingela! jag vet att du väntar på att få läsa några rader. Konstigt nog så tar jag mig tid att skriva när jag inte har tid egentligen. vad jag menar med de är att jag har två eximinationer imorgon. Två eximinationer som kommer att sätta mina memorerings skills på prov. Dessa "himla" eximinationer och två på en och samma dag. Det är inte så att jag njuter av mina timmer och minuter av dessa dagar. Plugg cirkus 11 timmar om dagen har det blivit den senaste veckan. Ändå vill jag påstå att det finns massa som jag inte kan. Tänk dig själv att du skall memorera 6 stycken essär, treatment progrmes och basic info i ett ämne och i de andra en massa massa info om hur man skall förändra ett område i samhället. För mig är detta galet och sätter en hög press på oss studenter. Hemma på Högskolan Väst är pluggandet av en helt annan standard och vad jag vill påså mer behaglig och mindre stressful.

Nu är det dags för avspark = Mexico - Frankrike. de skall bli en avslappnande stund, eller egentligen inte jag skall gå igon community work en gång till sen får de räcka med pluggande.

Imorgon blir det tenta 6 timmar och sen skall jag ta en och annan öl (:, de kan jag tycka att jag är värd. Efter helgen blir det att köra på med pluggandet igen, för om en vecka är de dags för nästa eximination.

Längtar till Sverige. Just nu sitter jag med mösa och vantar inne, dessutom är jag inlindad i en filt för de är så himla kallt inom hus. Men först e de dags för sydafika och massa äventyr.

För dig som vill se bilder, gå in på mina vänners blogg: windycorners.bloggspot

Ses snart

Jag sitter nu inne på mitt rum och väntar på att jag skall gå till skolan. Vi skall avsluta vårt grupparbete i dag som jag hoppas vi skall kunna få godkänt på. jag vill inte påstå att det varit ett grupparbete då somliga inte har gjort ett skit. Det irreterar mig, men de är bara att släppa. Jag måste säga att jag är väldigt nöjd över mitt sista test resultat som slutade på 98 %.

Vinter! ja, inte hade jag kunnat tänka mig att de skulle kunna bli kallt i Namibia - Afrika, men de kan de. Vi har inte nått de kallaste månaderna än och idagsläget kan de bli väldigt kallt inne i vårt hus på nätterna. Sofia och Elise har köpt filtar, tofflor och varma sockor. jag har inte börjat klaga ännu, tidigare sov jag på soffan för att de var så varmt, nu äntligen är det kallare och jag kan sova i min säng.

Vad har hänt de senaste? Vi har varit i en gamepark och sett en massa djur, bland annat giraff. De var häftigt och vi var inne och hälsade på en massa papegojor som var grymt bra på att rabbla olika meningar.

Jag har sett en gigantisk orm, dock var den död - överkörd. Den låg intill vägkanten ca 500 meter i från skolan - Unam. Lite skrämmande eftersom det tyder på att det finns ormar inne i staden och att de kan komma på besök vid vårt hus. Mi not like!

En dag åkte vi till ett ställe vid en "älv". Där tillbringa vi hea dagen med att sola, läsa, grilla och dricka öl. Det var en härlig dag med en fin solnedgång.

I övrigt rullar dagarna på, tiden går fort, mycket plugg och mycket löpning.

ADIOS!

hej hallå där!
Som rubriken lyder, jag kommer på ursäkter för att slippa plugget. Jag känner mig ändå stolt eftersom jag har klarat de två första testen. Test om två dagar och detta testet kommer att vara svårare känns de som iallafall. Anser att de är ett konstigt sätt att plugga då vi skall rabbla upp saker på ett test, hemma sitter vi i lugn och ro och skriver våra hemtentor.

Jag har gått och blivit äldre också, en siffra iallafall, måste lära mig att se de som något positivt, man blir ju vis med åren. Jag hade iallafall en super fin dag. Den började med sång och tårta på sängen, fick även 4 liter cola light, två par örhängen och armband. Tack Jocke, Elise och Sofia. Dagen rullade på och jag var iväg till katatura, den fattiga delen av Windhoek, drack öl och gjorde comunity work hur de nu går ihop, kvällen blev livad med ca 25 pers som firade mig, dansade och drack av bålen som jag fixat...

Tack och på återseende

Oj,oj oj..nu regnar de och solen skinner på samma gång, det är varmt och jag dricker en Savanna Dry. (en cider) Jag har de allmänt gött men är lite frustrerade då jag tappat bort två saker från min shopping. Först märkte jag att jag glömt mina ägg från affären och sen när jag kom hem saknades de en påse med min favo tröja = attans.

Har haft en super helg i öknen. Vi har slappat, gått i sandynor, sett en canyon, solat badat och grillat. Det var himla nice.

Vi har lov hela veckan, men jag måste dock plugga en del iallafall. Vi har test nästa vecka samt att vi har en inlämningsuppgift.

På fredag fyller jag år och då skall de bli fest i huset. Skall väl bjuda på tårta hade jag tänkt.

Köss och hej

För dig som vill se bilder kolla facebook

Hej hallå "alla" läsare...
Jag måste meddela att denna blogg är betungande. Ja har så mycket annat att göra så jag hoppas inte ni som vill läsa är allt för besikna. internet är ett problem de också. man jag skall göra mitt bästa framöver.

Ja, då har jag avklarat mitt första test och jag tror att jag klara mig okay. Får svar på de efter påsk kan jag tänka mig. Imorgon kommer test nummer två så idag blir det till att plugga.

Har äntligen inhandlat nya löparskor och jag springer som aldrig förr. 25 varv på arenan och jag är stolt! Det är inte heller så tråkigt som det låter att springa på en arena. Oftast är de mycket som pågår runt omkring som man kan kolla på, ruggby, fotboll och jag tävlar även med andra som springer, vi motiverar varandra skulle man kunna säga.

Snart är det påsklov och de skall bli himla gött. Vi skall åka till ett ställe som heter Souseesflay, det stavas inte så, där skall vi vara i tre dagar och vandra i sandynor, se på stjärnhimlen och se en otroligt vacker soluppgång tydligen. Det skall bli härligt. Resten av veckan skall vi bara ta det lugnt, plugga för vi har test veckan efter samt en inlämning på 8 sidor. Vi skall också ha en fest här hemma för jag fyller hela 28 år.

För mig har tiden här i Namibia gått otroligt fort, snart är jag hemma igen. är rädd för att jag kommer att sakna tiden här allt för mycket måste jag erkänna. livet här är toppen önskar bara att alla nära var med mig här. Hoppas på nya äventyr när jag kommer hem.

Tack och hej för nu skall jag dra igång med plugget. KRAM

Antligen, antligen nu kan jag sova ordentligt pa natterna. Jag sover dock fortfarande ute pa soffan for att de ar for varmt pa rummet. Det finns en flackt ute i tvrummet och jag stanger av den pa natten nar de ar svalare.

Igar besokte vi skolpuben for forsta gangen. Det var enganska stor lokal med biljardrum, storbild och alkohol. jag och Jocka kollade pa forsta halvlek mellan united och Milan, de var trevligt och ett himla liv nar Roney gjorde mal. Var tvungna att ga da ljudnivan var for hog, fick ont i oronen. Nasta gang far jag ta med oronproppar.

Nog om de nu skall jag ga och kolla efter lopskor.

Bye

Hej hallå!
Jag har haft en helt underbar helg vid kusten. Vi var ett gäng på tio personer varav 7 svenska tjejer, Jocke, en Norman och en super shysst kille från Namibia som var iväg till Svakopmund. Jag har sett och upplevt mycket. En orm i ökenlanskap, en sån där "fräck" sak som kan rotera ögonen 180 grader, kan inte komma på namnet. jag har sett en gigantisk sköldpadda, fast tyvärr en död sådan. Vi har ätit och druckit gott, dansat och spelat biljard långt in på natten. Jag har åkt fyrhjuling i öknen, det var häftigt. Det var bara att ta sats upp på sandynorna och dyka ned. Måste väl erkänna att de inte var jag som körde, jag hade inte råd så jag åkte bakom Sean vår guide...men han var ju bäst så jag kom högst upp på sandynorna. Så nice!!! Vi har vandrat längs med kusten och vi fick bensinstopp på vägen hem.

Jag har sovit ungefär 4 timmar denna helgen så nu skall jag sova. Klockan är nu två här i Namibia och jag har haft två tunga lektioner som tog musten ur mig och min kropp. Att sitta i en skolsal är inget roligt, man sitter jätte obekvämt = plaststolar och 1 meter fram till bänken känns det som.

Passa på att kolla in bilderna från min helg på facebook :)

Nu kommer det fler bilder härifrån Namibia. Kolla in min facebook.

Fredag den 19 februari: Dagarna rullar på här i Windhoek och jag blir bara brunare och brunare. J Jag kan inte påstå att jag längtar hem då jag har hört att de är mängder med snö. Idag har vi legat vid poolen och badat och solat och nu e det dags att dra på pubrunda.

Lördag 20 februari: Pubrundan bestod av ett besök på Joe´s Beerhouse, sök youtube, vi drack en massa öl och snacka. Det var den pubrundan, vi fick förslag på ett uteställe och en taxi tog oss dit. Oj,oj vad han körde med sin lilla golf liknande bil. Väl framme så tog vi oss in på nattklubben och dess rökiga lokaler. Vi tog en öl och gick för att dansa lite, beskrivning av detta kort och gott: Högstadiedisco. Det var ingen höjdare och vi besluta för att dra hem. Jag blev rätt nöjd över det beslutet då jag bestämt mig för att använda gratis internet. Hoppas att de bilder ni finner på facebook kommer att ge en bättre bild över hur jag lever just nu.

Ikväll skall vi på ”Namibiansk middag” hemma hos Lemie`s morbror. Det skall bli spännande, nu är jag dock lite för trött och hoppas på att jag piggnar till.

Idag tog jag mig till skolans take away ställe för att kolla på deras utbud. Utbudet bestod av en rad slibbiga mackor samt allt möjligt friterat, inget i min smak och det sluta med en juice som jag avnjöt i skuggan under ett träd.

Att fjärilar kan vara så äckliga, tidigare syn på fjärilar är att de enbart är fina att kolla på. Som ni vet drar sig fjärilar till ljus. Jag bor i det första rummet i förhållande till husets ingång. De kommer på kvälls tid då jag har en lampa tänd och de blir som galna och flyger in i väggar och in under lampskärmar. Ingen lätt match att få ut dem för dom är så sköra och har jag väl fått ut en så kommer den tillbacka med ännu en polare.

Igår när jag skulle städa mitt rum fann jag en liten ödla som var vanskligt snabb, hon/han jobba jag med i en timma för att få ut ur huset. Jag undrar hur många smådjur som jag sover med på nätterna och tanken gör mig galen. För någon dag sen när jag skulle sminka mig finner jag en spindel i håret, panik! Det är bara att vänja sig och inte tänka på det för mycket helt enkelt. Tur i alla fall att de inte är några farliga djur, såsom lejon. J

Onsdag den 24 februari – inget vatten på hela campus….

Sitter på mitt rum och är svettig, ja! det är så varmt idag. Finns risk att det blir oväder ikväll för det känns i luften och himlen ser oroväckande ut. Fast i och för sig man kan aldrig veta, igår trodde jag också att det skulle bli oväder men det resulterade endast i en enda stor åsksmäll och sen var det över. Hade faktiskt varit skönt med lite regn nu, solen brinner i min hud dagligen.

Och tro det eller ej det finns inget vatten. Vattenledningen har gått sönder och vi vet inte när det blir fixat. Tänk dig själv hur underbart det är att lägga sig helt svettig, skola, spring på stan(internet och storhandling) och en timma motion. Känns inte så himla underbart vill jag påstå, men det är bara att gilla läget. Hemma hade problemet troligtvis löst sig på några timmar, men här, hur lång tid kommer vi va utan vatten, dvs inget att koka vatten att dricka, koka mat, diska och det stora problemet utan dusch.

Jag och Elise var iväg och kollade på gymmet precis. Tänk dig ett gamalt gym i en källare, slätthult innan de rustades upp, i det skicket är det. Vi bestämde dock att skaffa oss var sitt kort till den låga kostnaden av 30 kr i månaden, helt överkomligt. Jag har valt att gå till gymmet då jag har fått ont i mitt förbaskade knä när vi har sprungit. Måste bygga lite muskulatur runt knät.

Igår när vi sprang på arenan och sprang kom en kille fram till mig. Han fråga om jag var Caroline från Sverige. Han frågade också om jag ville gå med i UNAM´s fotbollslag. Attans att jag inte kan spela längre, det gör mig galen, det hade varit så himla kul att prova på att spela fotboll här i Namibia.

 

Söndag 28 februari och Eriks födelsedag!

Vill önska min älskling ett stort grattis på födelsedagen. Synd att jag inte var hemma för att göra frukost på sängen och ordna för dig hela dagen. Som tur är att det kommer att komma så många fler födelsedagar fram över J

Jag skall nu passa på att berätta om vårt äventyr som ägde rum i fredags: Pedro kom och hämta upp oss i sin gamla bil som vi trodde skulle gå i sönder i vilken sekund som helst. Han tog oss till Katatura och till den del som är allra fattigast. Här bor människorna i skjul och många är väldigt fattiga och lever på det som dagen har att erbjuda. Kyrkan i området var minimal och bestod av ett plåtskjul med ett litet kors på taket, det hade varit spännande att se hur det ser ut inuti detta lilla kyrkliknande skjul.

Pedro stannar bilen intill ett litet inhägnat område och det är här förskolan ligger. Vi tar oss in och möter alla barn som sitter ned på sina stolar. Barnen är blyga, bortsätt från två åriga Chrisoffer som skrattar och gör high five med Jocke. Vi försöker få kontakt med barnen och leker med lera. Barnen fick i uppgift att forma olika djur och barnen skrattar åt mina figurer som skall likna en hund och en katt. Slutligen kommer vi fram till att det är enklast att göra ormar.

Efter ett tag plockar vi upp våra medtagna ballonger och det blir en rolig lekstund och många skratt. Vår boll som vi tagit med var uppskattad och barnen sparka och sprang runt på den minimala ytan som finns på framsidan av förskolan. Barnen var underbara och vi fick många fina minnen att ta med oss hem.

Barnens föräldrar betalar 20 kr i månaden för att ha sina barn på förskolan. Barnen är mellan 0 och 6 år gamla och det jobbar 4 stycken på förskolan, var av en man. Förskolan är minimal och barnen har därmed inte så stor yta att leka på.  Hemma hade ytan avsedd för 2-3 barn kanske, men lika glada är barnen ändå. När ballongerna gick sönder så delade man med sig av de ballonger som överlevde. En rolig kommentar från ett av barnen:

-          My balloon died!

Det bästa var i alla fall att ingen börja gråt när någon ballong dog utan barnen lekte vidare med en annan ballong tillsammans med någon annan.

Vi drog vidare och åkte till en annan förskola, inte samma härliga känsla. Vi mötes av fröknar som ville att barnen skulle sitta stilla och inte leka med sina ballonger och bad barnet sjunga några sånger. Vi ville att allt skulle kännas naturligt men det gjorde det verkligen inte. Vi stannade bara en kort stund innan vi tog oss tillbaka till UNAM i Pedros rangliga bil.

Söndagen har bjudit på två roliga möten varav de första bestod av att vi möte 4 finska utbytesstudenter och tog en lunch. Kul att byta erfarenheter av hur vi har uppfattat Namibia so far. Lunchen intog vi på en klassisk Namibisk restaurang, tyvärr ingen höjdare för min del. Jag tog kyckling och något ris, kycklingen var torr och riset var inte färdig kokt, men hungrig som jag var så gick de att skölja ned med en kall öl.

Det andra mötet bestod av att vi fick möta Jonna en student från Örebro. Hon gör sin praktik här i Windhoek. Spännande att höra om organisationen och hennes erfarenheter. Vi skall träffas i veckan och ta nån öl eller två. Jonna har inte någon kontakt med andra svenskar här så hon känner ett stort behov av att prata av sig med oss. Hon berätta att hon hade det tufft då hennes handledare är väldigt auktoritär och att Jonna inte får fråga henne saker, för då är hon för frågvis.

Nog skrivit idag, nu skall vi snart gå bort till Arenan för lite löpträning. Jag hoppas att mitt knä är bättre idag så jag kan springa av mig lite energi. Annars blir det till att gå, vilket jag tycker är mindre kul då jag har mina morgonpromenader. Vad jag menar är att det är skillnad på att gå och springa, eller hur? Jag vill få flås och bli ordentligt svettig så de känns som jag har tränat ordentligt. Kommer att dra på lite HEAT på knät, i princip samma som tigerbalsam, hoppas det funkar J

Nu har skolan dragit igang ordentligt och jag kan saga at jag ar glad an salange. Jag hanger med:)

Pa fredag skall vi aka ivag till Katatura och halsa pa eleverna pa en skola. Eleverna dar ar inte vana med att traffa vita mannikor, det skall bi spannande. Vi skall aka dit med en kille som raggade upp oss, mig, elise och sofia, nar vi var ute och motionera har om dagen. Han stoppa oss och vi stod och prata ett bra tag. Han heter Pedro och jobbar idiellt pa skolan som vi ska till. Vi skall stax ga och kopa lite gavor som vi skall ta med oss dit.

I ovrigt sa rullar dagarna pa och det kanns som vardag nu. Tidigare innan skolan borja var allt sa nytt och vi akte pa aventyr. Nu drojer det nog ett tag innan vi kommer att bege oss ivag naganstans.

Ha de gott

Hej halla lasare!

vi ar tre svenska tjejer som sitter inne pa ett internetcafe i Windhoek, vi ar frustrerade. internet fungerar inte som hemma precis. Det ar segt och man hinner med en kaffe innan en sida laddas upp. Det galler att ha talamod och ni som kanner mig vet att jag vill ha tempo i livet. Far lara mig natt annat har vilket kanske kommer att leda till nagat positivt i langden.

Idag har vi haft var forsta skoldag, det var inget jobbigt idag. vi gick igenom schemat och vi elver fick kopsla om vilka tider som passa oss bast. I det har fallet gallde att vara den som ropa hogst och jag och jocke fick bara gilla laget och ta det som det blev. Vi kommer iallafall att ga i skolan man-tor och vi borjar klockan 07.30 varje dag. Lyckliga var vi over att vara lediga pa fredagar samt att vi slutar som senast klockan 13.30. Det kanns helt okay.

Imorgon borjar skolan pa riktigt, tror vi i allafall, hoppas inte att det blir for svart att hanga med. Det kandes bra idag forutom att alla prata, mobiler rinde vilket gjorde att det var svart att hora vad lararna sa ibland.

Forsokte att skicka ett mail pa HV tidigare men jag lyckades inte. jag ville onska alla i min basgrupp lycka till pa praktiken. Och jag ville aven halsa lite extra till Parisa och att hon skall veta att jag tanker pa henne. Lycka till med allt Parisa.

Tack och hej for denna gang
Love Carro

har haft stora problem med att ladda upp bilder och vill nu hänvisa er till min facebook där jag har lagt ut en del bilder:

http://www.facebook.com/home.php?#!/album.php?aid=151656&id=586325764

http://www.facebook.com/home.php?#!/album.php?aid=151654&id=586325764

http://www.facebook.com/home.php?#!/album.php?aid=151653&id=586325764

http://www.facebook.com/home.php?#!/album.php?aid=151652&id=586325764

http://www.facebook.com/home.php?#!/album.php?aid=151651&id=586325764

http://www.facebook.com/home.php?#!/album.php?aid=151650&id=586325764

Hoppas att detta fungerar, länk adress......

mer bilder kommer att komma med tiden

På skolan finns en kvinna, lika välbyggd som detektiven i Damernas Detektivbyrå (Mam Ramotswe?) och hon klär sig som henne också, hon är väldigt speciell. Dessutom gillar hon inte utlänningar och det är precis vad jag känner mig som. När man går i skolan så är vi i princip de enda vita. Kvinnan i alla fall, hon besökte vi då vi skulle få ett intyg på att våra visum är under process. Det var ingen enkel match, hon var hård och sträng och verkade inte gilla oss. Hon prata på att vi skulle betala pengar och att vi var tvungna att bevisa att vi hade ett avtal som tyder på att vi inte skall göra de. Som tur hittade jag ett papper till slut, ett avtal mellan UNAM och högskolan Väst. Vi gick tillbaka och fick sitta på hennes rum. Då satt hon med tidningen och fortsatte läsa och total ignorera oss. Jag och Jocke satt där som fån och kolla runt i rummet. På en hylla på vägen såg vi en låda där det stod PASS på, väldigt konstigt, hoppas inte de hamnar där efter de att jag gått till Charles med dem på måndag. Vi fick inget intyg på att våra pass var under process, undra varför. Vi fick det dock till det när vi tog med Francin. Francin och den äldre kvinnan var i dispyt för ett år sen och Francin fick rätt om saken, därför gör kvinnan alltid som Francin säger. Dvs. kvinnan har respekt för Francin, men inte för oss.

Nog om praktiska saker som kanske inte är så kul att läsa om, men detta blir en slags dagbok för mig också.

Shopping: I Windhoek finns det en mängd shoppingcenter och att rekommendera är Mr Price. Här kan man handla mycket billigt och ganska schysta grejer. Jag har köpt en rad olika linnen för allt från 10 kr till 40 kr, en känning för 80 kr och Jocke har köpt massa t-shirt för 50 kr styck och ”surfshorts” för 80 kr. Jag la märke till att i ett av varuhusen är de flesta vita och i ett annat är de flesta mörka, så himla konstigt i min värld.

Ikväll ska vi gå ut i ett område som heter Katatura. Det skall bli spännande. Katatura är ett område avsett för svarta människor som är väldigt fattiga, eller var de för i alla fall. Katatura betyder att ställe där vi inte stannar. Detta ligger grundat i att när Tyskarna kom så flyttades också hela området. Tidigare låg Katatura på en höjd, ganska centralt: Tyskarna valde att flytta området av två anledningar. Det första var att man inte ville bo så nära de mörka och det andra var att området var eftertraktat eftersom det låg på en höjd, här kunde man bygga fina hus för vita.

Det sägs att jag och Jocke inte skulle kunna åka till Katatura själva, det skulle leda till att vi skulle bli rånade. För att man skall kunna vistas i området gäller det att man är med några som är från området, dvs mörkhyade personer. Ikväll skall vi åka dit med ett gäng som vi lärt känna, en av dem var i Sverige i höstas. Lamie heter hon och hon pluggade i Norrköping, han känner Sofia och Elise från  den tiden.

Idag var planen att vi skulle åka till Olympia, ett område med pooler. Men nu precis fick jag ett telefonsamtal om att jag och jocke skall möta ett par studenter som var i trollhättan förra året. Det skall bli kul och se vilka de är och snacka lite. Hoppas dock att jag skall kunna åka till poolen efteråt för det är så gött när det är så här varmt. Igår var det 35 grader och utan pool, hav, vind eller air kondition blir det olidligt att vara ute i solen.

14 feb Alla Hjärtans dag: Utekvällen i fredags var mycket lyckad. Vi åkte på en såkallad förfest hemma oss Lamie en av de tjejer som vi lärt känna här. Det var trevlig och vi träffa en del nytt folk och vi satt och diskutera kring svenska kontra namibiska förhållanden. Vi tog oss vidare med bil till Katatura. Jag och Elise fick åka tillsammans med en trevlig kille vid namn Tango. Tango är uppvuxen i Katatura och han visste vilka ställen som vi skulle se. Katatura är nästan lika stort som Trollhättan och vi fick se ställen som var som ”ruckel”. Vi stannade till för en öl på ett ställe som jag skulle vilja identifiera med en fritidsgård, folk hänge kring ett biljardbord. Det var en trevlig stämning men jag kände att jag och Elise inte passa in då alla kollade på oss eftersom vi var de enda vita. Vi drog vidare och Tango visade ett ställe där folk ställde upp sina bilar och festa samt ett annat ställe där folk hängde och hade barbecues. Därefter åkte vidare till ännu en ”fritidsgård”, eller rättare sagt pub. Vi dansa och snacka och hade det mycket trevligt. Kvällen avslutades på en nattklubb där vi dansade hela natten lång. Tråkigt bara att jag är en av dem som blir bakfull i två dagar, mestadels handlar det nog om att jag inte somna förens sent på lördag förmiddag.

Nu är det snart dags att gå bort till Arenan, löparbanor, jag, Elise och Sofia springer 3 gånger i veckan och det är jätte härligt. Oftast är det fotboll samtidigt och då får jag emellanåt tillgång till att sparka tillbaka en boll som hamnat på löparbanan, alltid härligt att få lägga en bredsida…hahaha

Längtar också till klockan nio, då skall Erik ringa. Jag måste säga att det är väldigt segt och jobbigt att vara utan honom. Vi är ju normalt sett alltid tillsammans, vi ses ju nästan varje dag. Hoppas att du har det bra och att du lever livet. Även fast alla hjärtans dag inte betyder så himla mycket för mig i alla fall så blir det mer påtagligt när vi är så långt ifrån varandra. Jag har dock bett min syster att göra en rar liten liten grej, hon skall köpa honom en semla för det vet jag att han älskar, fast kanske inte lika mycket som han älskar mig. Eller? J

16 februari 2010: oj, oj, oj, vad jag har fått kämpa för att hålla mig vaken. Klockan är bara tolv men för mig känns det som klockan är typ fyra på natten. Jag är van vid att lägga mig vid tio här i Namibia. Anledningen till att jag är vaken är just för att jag skall få ut denna text på bloggen. Texten som finns är skrivet i Word och skall nu föras över till bloggen, eller rättare sagt om en timma, kl 01.00, då vi surfar gratis. Jag skall även köra msn med Erik, hoppas att det fungerar.

Idag har jag varit i Namibia i 3 veckor och tiden har rullat på fort, snart är jag hemma i Sverige igen. Idag har vi haft en skön dag upp tidigt och njöt av en promenad i soluppgång, därefter åkte vi till Olympia och solade och badade i poolerna där.  Kvällen avslutades på arenan där vi sprang och körde lite styrka. Tid för träning finns det verkligen här i dagsläget, jag hoppas det kommer att hålla isig även när skolan drar igång om en vecka.

Har gjort en lista på vad jag skall försöka mäkta med när jag går in på internet i natt, som sagt jag är ingen kvälls - nattmänniska. Prio ett är att prata med eriken såklart, därefter skall jag satsa på att få ut bilder och text på bloggen, mest för att göra syrran nöjd. (Skojar bara med dig syster) Sen hoppas jag på att kolla mail på HV och hotmail, kolla en sväng på aftonbladet och lite facebook kanske. Har i nuläget ingen aning om hur internet kommer att fungera nu på natten. Jocke säger dock att det fungerar helt ok. Jag håller mig vaken genom att kolla på How I meet your mother, dricker kaffe och cola zero, vilket också innebär att jag måste gå på toa om och om igen.

Imorgon skall jag ha en sovmorgon eftersom natten kommer bli lång…. Pluggdag imorgon skulle jag tro.

Jo, förresten! Angående våra visum, vi skall ju få studentvisum istället för de vi har nu, turistvisum. I måndags var jag hos Charles och skulle lämna in våra pass klockan 07.30. Jag godkände Joakim till att ta sovmorgon, han hade dejt med sin flickvän via internet på natten. Väl hos Charles klockan kvart över sju, så får jag inte komma in för vakterna. Vakterna säger att jag skall vänta till klockan 07.30. Snällt står jag där och väntar och tar mig up till Charles kontor på tredje våningen klockan halv åtta. Han säger morning och ignorerar mig mer eller mindre. Jag säger att jag är där för att lämna passen. Okay säger han och ber mig skriva våra namn och passnummer på en lapp. Då säger han: - har du ingen respekt för tider? Jag blir så ställd och försöker förklara. Då säger han: lägg passen DÄR och att han måste rusa. Okay, du hör väl av dig när allt är klart, säger jag? Du har väl lämnat ditt mobilnummer, säger Charles? Ja, det gjorde vi förra gången sa jag då. Okay, bye.

Passen placerades på hans skrivbord på hans kontor, vilket står öppet dagligen. Känns så konstigt och att jag var där 2 minuter över halv gjorde att han blev irriterad. Tack Charles för att du förstörde min måndag morgon.

Vi har även ett papper där det står att vår registrering blir ogilltig om våra student visum inte är klart förrän den 28 februari. Jag visade upp pappret för Charles, men han bara ignorerade det. Han är himla skum måste jag säga.

Datum: 12 februari God morgon: När klockan 08.00, jag är den enda som är vaken i huset och det är så det ser ut i regel. Det är nu jag får min egen tid och normalt sett börjar dagarna med en morgonpromenad. Idag har jag valt att ägna mig åt att skriva lite istället eftersom min kära syster skickar sms var och varannan dag om att jag skall uppdatera min blogg.

Min blogg, ja det känns lite som om jag måste anstränga mig för att det skall vara bra skrivet. Jag har dock lagt ned de hela, jag skriver som jag skriver och ni som läser får ta det som det är.

Vad gällande internet: här i Namibia är allt väldigt krångligt och människor på MTC (internet bolaget) ger oss olika bud varje gång. Senast igår var vi inne för att skaffa internet. Alternativet vi har som studenter är att betala 50kr för 300mg i månaden samt att det fungerar som ett refilkort. Problemet som kom upp igår var att vi inte kunde lägga in oss i systemet samt att vi måste binda oss i 24 månader. MTC killen trodde dock att vi skulle kunna sälja vidare kortet efter 5 månader. Så förhoppningsvis kan vi fixa det i slutet av januari då samtliga elever på UNAM är registrerade. Vi har dock ett mobilt internet med 500mg och som man kan använda gratis mellan 01.00 – 05.00, men sällan att jag orkar vara vaken så länge. De 500 meg som vi har använder vi i nödfall.

Registrering: Innan vi begav oss iväg till Namibia fick vi information att infinna oss på skolan den 1 feb. Väl framme får vi information om att vi skall registreras den 11 februari. Å, vad gött ledighet mellan 26jan-11feb, sen får vi reda på att skolan börjar den 22 feb och att det också kan bli försenat. Det betyder att vi kommer ha varit i Namibia i fyra veckor innan skolan börjar. Gött, men ändå lite segt.

Registreringen skulle alltså vara den 11 feb. Jag och Jocke drog in till skolan den 9 febför att fråga om vi kunde ha en guide med oss under den dagen. En registrering på UNAM är väldigt komplicerad och består av en rad olika byråkratiska steg. Normalt sett sitter en student i två skoldagar för att genomföra en registrering. Vi som utbytesstudenter har dock en förmån med att vi får gå före alla köer, vilket innebär att det går snabbare för oss. Köerna kan bli flera hundra meter långa och det är varmt och jobbigt att bara vänta. Som sagt vi gick dit redan den 9 feb för att fixa oss en guide, alla utbytesstudenter har en guide som hjälper en. Vi får efter halva dagen tag på en tjej, Francin, och hon berättar att vi skulle ha registrerats för en vecka sen. Återigen har vi alltså fått fel information, först missade vi orientation och nu är vi sena till registrering. Francin upptäcker liksom vi att just vid denna tidpunkt att det är lite lugnare, mindre köer. Vi drog igång vid klockan halv tolv och påbörjade den krångliga vägen fram. Allt flöt på smidigt, trots att det kändes helt fel att gå före i alla köer, vi vita svenskar får gå före alla andra som är mörkhyade. Dom kollade på oss och jag kände mig dum. Klockan 15.00 var vi redan framme vid slutstation som bestod av att vi skulle fotograferas, de var det fulaste kort jag tagit i hela mitt liv och jag kommer inte visa det för någon.  J Tänk om man kunde fixa en smidigare registrering likt den registrering vi gör hemma i Sverige. Vi går in på internet och trycker på en knapp.

På måndag skall jag g till Charles med mitt och Jockes pass, vi skall förhoppningsvis få nya stämplar i våra pass. I nuläget är vi bara turister i Namibia, vi måste få ett studentvisum. Detta måste fixas innan den 28 feb, annars gäller inte vår registrering. Och vad händer då, skolan har ju redan börjat då???? I Namibia är allting väldigt byråkratiskt och man får sällan rätt information, detta är väldigt frustrerande, jag som i regel är en person som har koll.

6 januari försatta i ödemarken: jag och jocke tog oss till Daan Viajon game park, ett område där man kan vandra omkring fritt och se djur som Babianer, Zebror med mera. Väl framme med vår taxi som kördes av en ”ängel” vid namn Dennis, betalde vi 40 kr och fick en karta över vår 9 km långa rutt. Vi kom överrens att Dennis skulle komma tillbaka vi klockan 17.30, då skulle vi har 6,5 timma i parken och ta det lugnt och njuta.

Vi börjar vår vandring och får se en massa djur, namnet på dem vet jag inte, de var stora och hade horn (: . Vi njöt av vår vandring och drack vatten med jämna mellanrum. Efter drygt en timma när jag ska ta kort på ett djur som dyker upp så är min camera borta. Jag blir helt till mig och ber Jocke sätta sig i skuggan medans jag går tillbaka och letar. Jag letar och letar men hittar den inte, jag vänder tillbaka och kameran skrattar mig rakt i ansiktet – den hänger på en gren 100 meter från den plats där Jocke sitter. Inte visste jag att det fanns rånare i skogen.

Vi vandrar vidare och upptäcker att vi gått fel, lyckligtvis kommer en jeep och vi får åka med till ett ställe på vår rutt. Tillbaka på rätt spår och vi väljer att ta en paus som bestod av macka och ljummen öl. Därefter vandrar vi vidare och vidare och vidare, vad konstigt att vägen aldrig svänger av. Ja, ja bakom nästa kulle svänger den nog. Nähä, men bakom nästa då, eller nästa, nästa, nästa. Zebror kommer springandes och vi tar kort, vattnet tar slut. Klockan är ju redan fyra, har vi gått fel? Vi hade ju trott att vi skulle vara tillbaka vid start klockan två och sen ta ytterligare en rutt. Ärligt vi måste ha gått fel, eller? Vi kollar nästa kulle och vi inser att vi gått fel. Helvete också ska vi gå den långa vägen tillbaka utan vatten? Ja, vi måste. Orkar vi? Klart vi gör? Men det var så jobbig. Det var bara att börja gå och vi fula ord om vart annat. Jag fick ringa Dennis och säga att vi gått vilse och att jag skulle ringa när han skulle kunna komma och hämta oss. Parken stängde klockan 18.00 och klockan var nu 16.00. panik, kommer vi bli tvungna att sova här i ”skogen” bland alla djur? Klockan börja ticka iväg och när vi väl trodde vi var tillbacka på rätt spår så ”dör” Jocke. Vägen går uppför och uppför och uppför, Jocke lägger sig ned och är helt groggy. Inget vatten kvar och jag vet inte vad jag skall göra. Vi har inte ätit speciellt mycket, bara två mackor. Jag får panik och jocke däckar av till och från. Klockan är sex och parken stänger, jag har ringt Dennis och han kommer inte in genom portarna. Portarna är 6 km från vart vi befinner oss och Jocke är helt borta. Jocke ber mig fixa hjälp, men jag inser ganska snabbt att det inte finns någon hjälp att få tyvärr. Jocke får vila sig och vi tar oss så såsmåning om till starpunkten. De enda personer som finns där är två yngre killar som inte kan hjälpa oss. Dennis ringer och frågar vad som händer. De enda vi säger är att han ska stanna vid gaten och att vi betalar. Tids nog hänvisar killarna oss till ett hus 1 km bort, vi är helt stumma i benen. Väl framme får vi utskällning för att vi är kvar i området efter klockan 18.00. Dom har ingen nyckel till huvudporten men de kör oss dit där Dennis väntar. Vi får hoppa över portarna för att ta oss ut från parken. Dennis var verkligen en ängel som väntade där en timma på oss. Han körde oss till en bensinmak där jag handla på mig vätska. Vatten, juice och Cola light blev min räddning.

Mina ben är fulla med rivsår och bett. Vilken grej, tänk om vi hade fått sova i parken, tänk om Dennis hade dragit. Denna dag kommer jag alltid och minnas. Vad gällande att vi gick vilse så vill vi påpeka att kartan måste ha varit ritad av en femåring.

3 februari på bussen från Walvis: Jocke får ett telefonsamtal och det enda jag hör:

-          Did we do something wrong?

Alltihop handlar om att vi har missat “orientation”, vi fick information om att vi skulle vara på skolan först den 10 januari. Nu har vi tydligen missat något viktigt och alla andra utbytesstudenter satt och väntade på oss i 2 timmar. En man vid namn Charles är arg på oss och vi skall besöka honom så fort som möjligt. Jag och jocke kände oss jätte dumma eftersom vi var iväg och götta oss fast att vi skulle vara på skolan. Men vi vet att det inte var vårt fel då vi inte fått informationen. Maria Macdonald ringde också och det var ett himla liv. Nu är det löst i alla fall. Nu är vi troligtvis stämplade som svenskarna som skiter i allt!

3 februari på bussen från Walvis: Jocke får ett telefonsamtal och det enda jag hör:

-          Did we do something wrong?

Alltihop handlar om att vi har missat “orientation”, vi fick information om att vi skulle vara på skolan först den 10 januari. Nu har vi tydligen missat något viktigt och alla andra utbytesstudenter satt och väntade på oss i 2 timmar. En man vid namn Charles är arg på oss och vi skall besöka honom så fort som möjligt. Jag och jocke kände oss jätte dumma eftersom vi var iväg och götta oss fast att vi skulle vara på skolan. Men vi vet att det inte var vårt fel då vi inte fått informationen. Maria Macdonald ringde också och det var ett himla liv. Nu är det löst i alla fall. Nu är vi troligtvis stämplade som svenskarna som skiter i allt!