carro in africa

På skolan finns en kvinna, lika välbyggd som detektiven i Damernas Detektivbyrå (Mam Ramotswe?) och hon klär sig som henne också, hon är väldigt speciell. Dessutom gillar hon inte utlänningar och det är precis vad jag känner mig som. När man går i skolan så är vi i princip de enda vita. Kvinnan i alla fall, hon besökte vi då vi skulle få ett intyg på att våra visum är under process. Det var ingen enkel match, hon var hård och sträng och verkade inte gilla oss. Hon prata på att vi skulle betala pengar och att vi var tvungna att bevisa att vi hade ett avtal som tyder på att vi inte skall göra de. Som tur hittade jag ett papper till slut, ett avtal mellan UNAM och högskolan Väst. Vi gick tillbaka och fick sitta på hennes rum. Då satt hon med tidningen och fortsatte läsa och total ignorera oss. Jag och Jocke satt där som fån och kolla runt i rummet. På en hylla på vägen såg vi en låda där det stod PASS på, väldigt konstigt, hoppas inte de hamnar där efter de att jag gått till Charles med dem på måndag. Vi fick inget intyg på att våra pass var under process, undra varför. Vi fick det dock till det när vi tog med Francin. Francin och den äldre kvinnan var i dispyt för ett år sen och Francin fick rätt om saken, därför gör kvinnan alltid som Francin säger. Dvs. kvinnan har respekt för Francin, men inte för oss.

Nog om praktiska saker som kanske inte är så kul att läsa om, men detta blir en slags dagbok för mig också.

Shopping: I Windhoek finns det en mängd shoppingcenter och att rekommendera är Mr Price. Här kan man handla mycket billigt och ganska schysta grejer. Jag har köpt en rad olika linnen för allt från 10 kr till 40 kr, en känning för 80 kr och Jocke har köpt massa t-shirt för 50 kr styck och ”surfshorts” för 80 kr. Jag la märke till att i ett av varuhusen är de flesta vita och i ett annat är de flesta mörka, så himla konstigt i min värld.

Ikväll ska vi gå ut i ett område som heter Katatura. Det skall bli spännande. Katatura är ett område avsett för svarta människor som är väldigt fattiga, eller var de för i alla fall. Katatura betyder att ställe där vi inte stannar. Detta ligger grundat i att när Tyskarna kom så flyttades också hela området. Tidigare låg Katatura på en höjd, ganska centralt: Tyskarna valde att flytta området av två anledningar. Det första var att man inte ville bo så nära de mörka och det andra var att området var eftertraktat eftersom det låg på en höjd, här kunde man bygga fina hus för vita.

Det sägs att jag och Jocke inte skulle kunna åka till Katatura själva, det skulle leda till att vi skulle bli rånade. För att man skall kunna vistas i området gäller det att man är med några som är från området, dvs mörkhyade personer. Ikväll skall vi åka dit med ett gäng som vi lärt känna, en av dem var i Sverige i höstas. Lamie heter hon och hon pluggade i Norrköping, han känner Sofia och Elise från  den tiden.

Idag var planen att vi skulle åka till Olympia, ett område med pooler. Men nu precis fick jag ett telefonsamtal om att jag och jocke skall möta ett par studenter som var i trollhättan förra året. Det skall bli kul och se vilka de är och snacka lite. Hoppas dock att jag skall kunna åka till poolen efteråt för det är så gött när det är så här varmt. Igår var det 35 grader och utan pool, hav, vind eller air kondition blir det olidligt att vara ute i solen.

14 feb Alla Hjärtans dag: Utekvällen i fredags var mycket lyckad. Vi åkte på en såkallad förfest hemma oss Lamie en av de tjejer som vi lärt känna här. Det var trevlig och vi träffa en del nytt folk och vi satt och diskutera kring svenska kontra namibiska förhållanden. Vi tog oss vidare med bil till Katatura. Jag och Elise fick åka tillsammans med en trevlig kille vid namn Tango. Tango är uppvuxen i Katatura och han visste vilka ställen som vi skulle se. Katatura är nästan lika stort som Trollhättan och vi fick se ställen som var som ”ruckel”. Vi stannade till för en öl på ett ställe som jag skulle vilja identifiera med en fritidsgård, folk hänge kring ett biljardbord. Det var en trevlig stämning men jag kände att jag och Elise inte passa in då alla kollade på oss eftersom vi var de enda vita. Vi drog vidare och Tango visade ett ställe där folk ställde upp sina bilar och festa samt ett annat ställe där folk hängde och hade barbecues. Därefter åkte vidare till ännu en ”fritidsgård”, eller rättare sagt pub. Vi dansa och snacka och hade det mycket trevligt. Kvällen avslutades på en nattklubb där vi dansade hela natten lång. Tråkigt bara att jag är en av dem som blir bakfull i två dagar, mestadels handlar det nog om att jag inte somna förens sent på lördag förmiddag.

Nu är det snart dags att gå bort till Arenan, löparbanor, jag, Elise och Sofia springer 3 gånger i veckan och det är jätte härligt. Oftast är det fotboll samtidigt och då får jag emellanåt tillgång till att sparka tillbaka en boll som hamnat på löparbanan, alltid härligt att få lägga en bredsida…hahaha

Längtar också till klockan nio, då skall Erik ringa. Jag måste säga att det är väldigt segt och jobbigt att vara utan honom. Vi är ju normalt sett alltid tillsammans, vi ses ju nästan varje dag. Hoppas att du har det bra och att du lever livet. Även fast alla hjärtans dag inte betyder så himla mycket för mig i alla fall så blir det mer påtagligt när vi är så långt ifrån varandra. Jag har dock bett min syster att göra en rar liten liten grej, hon skall köpa honom en semla för det vet jag att han älskar, fast kanske inte lika mycket som han älskar mig. Eller? J

16 februari 2010: oj, oj, oj, vad jag har fått kämpa för att hålla mig vaken. Klockan är bara tolv men för mig känns det som klockan är typ fyra på natten. Jag är van vid att lägga mig vid tio här i Namibia. Anledningen till att jag är vaken är just för att jag skall få ut denna text på bloggen. Texten som finns är skrivet i Word och skall nu föras över till bloggen, eller rättare sagt om en timma, kl 01.00, då vi surfar gratis. Jag skall även köra msn med Erik, hoppas att det fungerar.

Idag har jag varit i Namibia i 3 veckor och tiden har rullat på fort, snart är jag hemma i Sverige igen. Idag har vi haft en skön dag upp tidigt och njöt av en promenad i soluppgång, därefter åkte vi till Olympia och solade och badade i poolerna där.  Kvällen avslutades på arenan där vi sprang och körde lite styrka. Tid för träning finns det verkligen här i dagsläget, jag hoppas det kommer att hålla isig även när skolan drar igång om en vecka.

Har gjort en lista på vad jag skall försöka mäkta med när jag går in på internet i natt, som sagt jag är ingen kvälls - nattmänniska. Prio ett är att prata med eriken såklart, därefter skall jag satsa på att få ut bilder och text på bloggen, mest för att göra syrran nöjd. (Skojar bara med dig syster) Sen hoppas jag på att kolla mail på HV och hotmail, kolla en sväng på aftonbladet och lite facebook kanske. Har i nuläget ingen aning om hur internet kommer att fungera nu på natten. Jocke säger dock att det fungerar helt ok. Jag håller mig vaken genom att kolla på How I meet your mother, dricker kaffe och cola zero, vilket också innebär att jag måste gå på toa om och om igen.

Imorgon skall jag ha en sovmorgon eftersom natten kommer bli lång…. Pluggdag imorgon skulle jag tro.

Jo, förresten! Angående våra visum, vi skall ju få studentvisum istället för de vi har nu, turistvisum. I måndags var jag hos Charles och skulle lämna in våra pass klockan 07.30. Jag godkände Joakim till att ta sovmorgon, han hade dejt med sin flickvän via internet på natten. Väl hos Charles klockan kvart över sju, så får jag inte komma in för vakterna. Vakterna säger att jag skall vänta till klockan 07.30. Snällt står jag där och väntar och tar mig up till Charles kontor på tredje våningen klockan halv åtta. Han säger morning och ignorerar mig mer eller mindre. Jag säger att jag är där för att lämna passen. Okay säger han och ber mig skriva våra namn och passnummer på en lapp. Då säger han: - har du ingen respekt för tider? Jag blir så ställd och försöker förklara. Då säger han: lägg passen DÄR och att han måste rusa. Okay, du hör väl av dig när allt är klart, säger jag? Du har väl lämnat ditt mobilnummer, säger Charles? Ja, det gjorde vi förra gången sa jag då. Okay, bye.

Passen placerades på hans skrivbord på hans kontor, vilket står öppet dagligen. Känns så konstigt och att jag var där 2 minuter över halv gjorde att han blev irriterad. Tack Charles för att du förstörde min måndag morgon.

Vi har även ett papper där det står att vår registrering blir ogilltig om våra student visum inte är klart förrän den 28 februari. Jag visade upp pappret för Charles, men han bara ignorerade det. Han är himla skum måste jag säga.