mer om tiden här
Datum: 12 februari God morgon: När klockan 08.00, jag är den enda som är vaken i huset och det är så det ser ut i regel. Det är nu jag får min egen tid och normalt sett börjar dagarna med en morgonpromenad. Idag har jag valt att ägna mig åt att skriva lite istället eftersom min kära syster skickar sms var och varannan dag om att jag skall uppdatera min blogg.
Min blogg, ja det känns lite som om jag måste anstränga mig för att det skall vara bra skrivet. Jag har dock lagt ned de hela, jag skriver som jag skriver och ni som läser får ta det som det är.
Vad gällande internet: här i Namibia är allt väldigt krångligt och människor på MTC (internet bolaget) ger oss olika bud varje gång. Senast igår var vi inne för att skaffa internet. Alternativet vi har som studenter är att betala 50kr för 300mg i månaden samt att det fungerar som ett refilkort. Problemet som kom upp igår var att vi inte kunde lägga in oss i systemet samt att vi måste binda oss i 24 månader. MTC killen trodde dock att vi skulle kunna sälja vidare kortet efter 5 månader. Så förhoppningsvis kan vi fixa det i slutet av januari då samtliga elever på UNAM är registrerade. Vi har dock ett mobilt internet med 500mg och som man kan använda gratis mellan 01.00 – 05.00, men sällan att jag orkar vara vaken så länge. De 500 meg som vi har använder vi i nödfall.
Registrering: Innan vi begav oss iväg till Namibia fick vi information att infinna oss på skolan den 1 feb. Väl framme får vi information om att vi skall registreras den 11 februari. Å, vad gött ledighet mellan 26jan-11feb, sen får vi reda på att skolan börjar den 22 feb och att det också kan bli försenat. Det betyder att vi kommer ha varit i Namibia i fyra veckor innan skolan börjar. Gött, men ändå lite segt.
Registreringen skulle alltså vara den 11 feb. Jag och Jocke drog in till skolan den 9 febför att fråga om vi kunde ha en guide med oss under den dagen. En registrering på UNAM är väldigt komplicerad och består av en rad olika byråkratiska steg. Normalt sett sitter en student i två skoldagar för att genomföra en registrering. Vi som utbytesstudenter har dock en förmån med att vi får gå före alla köer, vilket innebär att det går snabbare för oss. Köerna kan bli flera hundra meter långa och det är varmt och jobbigt att bara vänta. Som sagt vi gick dit redan den 9 feb för att fixa oss en guide, alla utbytesstudenter har en guide som hjälper en. Vi får efter halva dagen tag på en tjej, Francin, och hon berättar att vi skulle ha registrerats för en vecka sen. Återigen har vi alltså fått fel information, först missade vi orientation och nu är vi sena till registrering. Francin upptäcker liksom vi att just vid denna tidpunkt att det är lite lugnare, mindre köer. Vi drog igång vid klockan halv tolv och påbörjade den krångliga vägen fram. Allt flöt på smidigt, trots att det kändes helt fel att gå före i alla köer, vi vita svenskar får gå före alla andra som är mörkhyade. Dom kollade på oss och jag kände mig dum. Klockan 15.00 var vi redan framme vid slutstation som bestod av att vi skulle fotograferas, de var det fulaste kort jag tagit i hela mitt liv och jag kommer inte visa det för någon. J Tänk om man kunde fixa en smidigare registrering likt den registrering vi gör hemma i Sverige. Vi går in på internet och trycker på en knapp.
På måndag skall jag g till Charles med mitt och Jockes pass, vi skall förhoppningsvis få nya stämplar i våra pass. I nuläget är vi bara turister i Namibia, vi måste få ett studentvisum. Detta måste fixas innan den 28 feb, annars gäller inte vår registrering. Och vad händer då, skolan har ju redan börjat då???? I Namibia är allting väldigt byråkratiskt och man får sällan rätt information, detta är väldigt frustrerande, jag som i regel är en person som har koll.
