carro in africa

Fredag den 19 februari: Dagarna rullar på här i Windhoek och jag blir bara brunare och brunare. J Jag kan inte påstå att jag längtar hem då jag har hört att de är mängder med snö. Idag har vi legat vid poolen och badat och solat och nu e det dags att dra på pubrunda.

Lördag 20 februari: Pubrundan bestod av ett besök på Joe´s Beerhouse, sök youtube, vi drack en massa öl och snacka. Det var den pubrundan, vi fick förslag på ett uteställe och en taxi tog oss dit. Oj,oj vad han körde med sin lilla golf liknande bil. Väl framme så tog vi oss in på nattklubben och dess rökiga lokaler. Vi tog en öl och gick för att dansa lite, beskrivning av detta kort och gott: Högstadiedisco. Det var ingen höjdare och vi besluta för att dra hem. Jag blev rätt nöjd över det beslutet då jag bestämt mig för att använda gratis internet. Hoppas att de bilder ni finner på facebook kommer att ge en bättre bild över hur jag lever just nu.

Ikväll skall vi på ”Namibiansk middag” hemma hos Lemie`s morbror. Det skall bli spännande, nu är jag dock lite för trött och hoppas på att jag piggnar till.

Idag tog jag mig till skolans take away ställe för att kolla på deras utbud. Utbudet bestod av en rad slibbiga mackor samt allt möjligt friterat, inget i min smak och det sluta med en juice som jag avnjöt i skuggan under ett träd.

Att fjärilar kan vara så äckliga, tidigare syn på fjärilar är att de enbart är fina att kolla på. Som ni vet drar sig fjärilar till ljus. Jag bor i det första rummet i förhållande till husets ingång. De kommer på kvälls tid då jag har en lampa tänd och de blir som galna och flyger in i väggar och in under lampskärmar. Ingen lätt match att få ut dem för dom är så sköra och har jag väl fått ut en så kommer den tillbacka med ännu en polare.

Igår när jag skulle städa mitt rum fann jag en liten ödla som var vanskligt snabb, hon/han jobba jag med i en timma för att få ut ur huset. Jag undrar hur många smådjur som jag sover med på nätterna och tanken gör mig galen. För någon dag sen när jag skulle sminka mig finner jag en spindel i håret, panik! Det är bara att vänja sig och inte tänka på det för mycket helt enkelt. Tur i alla fall att de inte är några farliga djur, såsom lejon. J

Onsdag den 24 februari – inget vatten på hela campus….

Sitter på mitt rum och är svettig, ja! det är så varmt idag. Finns risk att det blir oväder ikväll för det känns i luften och himlen ser oroväckande ut. Fast i och för sig man kan aldrig veta, igår trodde jag också att det skulle bli oväder men det resulterade endast i en enda stor åsksmäll och sen var det över. Hade faktiskt varit skönt med lite regn nu, solen brinner i min hud dagligen.

Och tro det eller ej det finns inget vatten. Vattenledningen har gått sönder och vi vet inte när det blir fixat. Tänk dig själv hur underbart det är att lägga sig helt svettig, skola, spring på stan(internet och storhandling) och en timma motion. Känns inte så himla underbart vill jag påstå, men det är bara att gilla läget. Hemma hade problemet troligtvis löst sig på några timmar, men här, hur lång tid kommer vi va utan vatten, dvs inget att koka vatten att dricka, koka mat, diska och det stora problemet utan dusch.

Jag och Elise var iväg och kollade på gymmet precis. Tänk dig ett gamalt gym i en källare, slätthult innan de rustades upp, i det skicket är det. Vi bestämde dock att skaffa oss var sitt kort till den låga kostnaden av 30 kr i månaden, helt överkomligt. Jag har valt att gå till gymmet då jag har fått ont i mitt förbaskade knä när vi har sprungit. Måste bygga lite muskulatur runt knät.

Igår när vi sprang på arenan och sprang kom en kille fram till mig. Han fråga om jag var Caroline från Sverige. Han frågade också om jag ville gå med i UNAM´s fotbollslag. Attans att jag inte kan spela längre, det gör mig galen, det hade varit så himla kul att prova på att spela fotboll här i Namibia.

Söndag 28 februari och Eriks födelsedag!

Vill önska min älskling ett stort grattis på födelsedagen. Synd att jag inte var hemma för att göra frukost på sängen och ordna för dig hela dagen. Som tur är att det kommer att komma så många fler födelsedagar fram över J

Jag skall nu passa på att berätta om vårt äventyr som ägde rum i fredags: Pedro kom och hämta upp oss i sin gamla bil som vi trodde skulle gå i sönder i vilken sekund som helst. Han tog oss till Katatura och till den del som är allra fattigast. Här bor människorna i skjul och många är väldigt fattiga och lever på det som dagen har att erbjuda. Kyrkan i området var minimal och bestod av ett plåtskjul med ett litet kors på taket, det hade varit spännande att se hur det ser ut inuti detta lilla kyrkliknande skjul.

Pedro stannar bilen intill ett litet inhägnat område och det är här förskolan ligger. Vi tar oss in och möter alla barn som sitter ned på sina stolar. Barnen är blyga, bortsätt från två åriga Chrisoffer som skrattar och gör high five med Jocke. Vi försöker få kontakt med barnen och leker med lera. Barnen fick i uppgift att forma olika djur och barnen skrattar åt mina figurer som skall likna en hund och en katt. Slutligen kommer vi fram till att det är enklast att göra ormar.

Efter ett tag plockar vi upp våra medtagna ballonger och det blir en rolig lekstund och många skratt. Vår boll som vi tagit med var uppskattad och barnen sparka och sprang runt på den minimala ytan som finns på framsidan av förskolan. Barnen var underbara och vi fick många fina minnen att ta med oss hem.

Barnens föräldrar betalar 20 kr i månaden för att ha sina barn på förskolan. Barnen är mellan 0 och 6 år gamla och det jobbar 4 stycken på förskolan, var av en man. Förskolan är minimal och barnen har därmed inte så stor yta att leka på.  Hemma hade ytan avsedd för 2-3 barn kanske, men lika glada är barnen ändå. När ballongerna gick sönder så delade man med sig av de ballonger som överlevde. En rolig kommentar från ett av barnen:

-          My balloon died!

Det bästa var i alla fall att ingen börja gråt när någon ballong dog utan barnen lekte vidare med en annan ballong tillsammans med någon annan.

Vi drog vidare och åkte till en annan förskola, inte samma härliga känsla. Vi mötes av fröknar som ville att barnen skulle sitta stilla och inte leka med sina ballonger och bad barnet sjunga några sånger. Vi ville att allt skulle kännas naturligt men det gjorde det verkligen inte. Vi stannade bara en kort stund innan vi tog oss tillbaka till UNAM i Pedros rangliga bil.

Söndagen har bjudit på två roliga möten varav de första bestod av att vi möte 4 finska utbytesstudenter och tog en lunch. Kul att byta erfarenheter av hur vi har uppfattat Namibia so far. Lunchen intog vi på en klassisk Namibisk restaurang, tyvärr ingen höjdare för min del. Jag tog kyckling och något ris, kycklingen var torr och riset var inte färdig kokt, men hungrig som jag var så gick de att skölja ned med en kall öl.

Det andra mötet bestod av att vi fick möta Jonna en student från Örebro. Hon gör sin praktik här i Windhoek. Spännande att höra om organisationen och hennes erfarenheter. Vi skall träffas i veckan och ta nån öl eller två. Jonna har inte någon kontakt med andra svenskar här så hon känner ett stort behov av att prata av sig med oss. Hon berätta att hon hade det tufft då hennes handledare är väldigt auktoritär och att Jonna inte får fråga henne saker, för då är hon för frågvis.

Nog skrivit idag, nu skall vi snart gå bort till Arenan för lite löpträning. Jag hoppas att mitt knä är bättre idag så jag kan springa av mig lite energi. Annars blir det till att gå, vilket jag tycker är mindre kul då jag har mina morgonpromenader. Vad jag menar är att det är skillnad på att gå och springa, eller hur? Jag vill få flås och bli ordentligt svettig så de känns som jag har tränat ordentligt. Kommer att dra på lite HEAT på knät, i princip samma som tigerbalsam, hoppas det funkar J